Voicecentre


Hem | Sånglektioner | Interaktiv Sångundervisning | Sångkurser | Sångseminarier | Fråga Sångdoktorn | Media | Artiklar | Produkter | Om Voice Centre | Kontakt | In english Voice_Centre_in_english
On Stage

”Upprepning är
kunskapens nyckel”

Artikel om Daniel Zangger Borch


Artikel av Kiki Broms, Publicerad på www.fralsningsarmen.se, september 2008

Tillbaka till Voice Centres artiklar och recensioner

"Mer tro än man tror i musikbranschen."

Daniel Borch - Doktor i populärmusiksång



[2008-september]

Röstcoachen Daniel Zangger Borch om om livet, Idol och Gud.
Daniel välkomnar mig ner i sin studio i kår 393´s lokaler på Söder i Stockholm. På väggarna hänger guldskivorna, foton på många av de artister som han coachat och skivor som han själv släppt. Det mesta av nervositeten försvinner snabbt och några skratt senare är jag helt avslappnad. Tror jag i alla fall. Lektionen börjar med att Daniel kör upp fingrarna precis bakom halsmandlarna på mig. "Du måste slappna av" säger han medan jag känner hur mina - uppenbarligen väldigt spända halsmuskler, som jag aldrig anat att jag hade - ömmar av trycket.

Sen är det igång. Uppvärmning, wailingar, fonationströsklar, magstöd, knän som ska svikta, och ett struphuvud som verkar ha oanat svårt att slappna av. Kanske kan det ha att göra med att Daniel från och till reser sig upp för att knuffa mig framlänges. Motståndet som jag måste ge för att inte ramla gör att stämman blir oväntat mycket starkare. Jag hänger inte med i hälften av alla svängar men det gör inget. Det är fruktansvärt roligt.

Att vara artist är att vara elitidrottsman. Inte många har det i sig utan att öva. Det menar Daniel som skrivit en bok med inte mindre än 83 övningar för att leda sångaren till sin ultimata röst. Det vanligaste felet, eller förlåt, den vanligaste förbättringsmöjligheten hos nybörjare är att hitta balansen i röstens kraft, och hos erfarna sångartister att lära sig att vila sin röst privat.
- Många med ambitionen att bli ledsångare har en tendens att ha lite hyperpersonlighet, säger Daniel, ler och pekar på sig själv, vi pratar mycket, starkt och hela tiden, det är otroligt påfrestande för en röst som redan är ansträngd.

Med en bakgrund som rockmusiker och nyutexaminerad från musikhögskolan 1994, insåg han att han hade en unik blandning av skolning och rockkarriär bakom sig, något som gjorde honom till Sveriges första rock och pop coach. Sen har ryktesspridningen gått av sig själv och listan på artister som anlitat honom är idag diger. Den egna musikkarriären har också fortsatt, två melodifestivaler har han hunnit med och många mindre uppdrag, liksom att vara husband på SVT´s sommarkrysset.
- För att få artisternas förtroende är det viktigt att man som coach själv är aktiv i branschen, att man vet hur det känns att stå i direktsändning, säger Daniel.

Från Danmark kommer han ursprungligen, mannen som ska få våra svenska idoler att lyfta till nästa steg. Men numera har han varit bosatt i Sverige tillräckligt länge för att ha lärt sig vad ordet tyvärr betyder, ett ord som årets Idol-deltagare för övrigt inte gärna kommer att vilja höra.
- Tyvärr låter väldigt likt danskans ord för tjuvar, "tyvar", så i början tyckte jag synd om svenskarna som hade så många tjuvar överallt, säger Daniel och ler.

Fortfarande är tyvärr inte ett ord som Daniel använder särskilt ofta, helt i enlighet med hans filosofi att man inte kan göra fel, bara göra bättre. Det är Daniels inställning till allt. Det var också därför som han aldrig övervägde en plats som en av medlemmarna i Idoljuryn när det kom på tal. Att sitta och såga människor är inte hans grej. Han vill hellre bygga upp och hjälpa framåt, något som inte många kanske trott på 80-talet då han var stjärna i rockbandet Alien och använde sitt bälte i karate i aningen mer våldsamma sammanhang än idag. Numera är karaten en fritidssyssla med betydligt färre aggressioner kopplade till sig och människosynen helt förbytt.
- På ett sätt tackar jag Gud för min småbrokiga bakgrund, det har gett mig en förmåga att bemöta olika människotyper vilket är helt avgörande i mitt jobb, säger han.

Att tacka Gud är ingenting som varit naturligt för Daniel särskilt länge. Tankar i de banorna började komma för ungefä r s ju år sedan och idag har han en stark tillit till Gud. Även om han fortfarande har många funderingar så finns Gud där när han ligger i sin säng och ska sova och för honom är tron väldigt privat, men samtidigt ingenting som är svårt att kombinera med att vara professionell musiker.
- Många musiker funderar väldigt mycket i de banorna. Det finns mer tro än man tror i musikbranschen, säger han.

Han tror att, liksom många som är uppväxta i kyrkan kommer till en punkt där de börjar fundera på vad de själva egentligen tror, kommer även människor utanför till samma punkt, fast tvärt om.
 

Kiki Broms
Publicerad på
www.fralsningsarmen.se, september 2008




Tillbaka till Voice Centres artiklar och recensioner

Läs artikeln i original på www.fralsningsarmen.se >